Lobotomera mitt hjärta?

publicerat i Funderingar;
Jag jobbar hårt på att glömma honom och de fem år som gått. Hur det går? Vette fasen. Inte är det så lätt som jag ville få det till från början. Jag är helt enkelt bara less. Jag orkar inte dejta, så alla som försöker kan ju bara lägga ner. Jag är så trött på att nöta känslor dag ut och dag in, men trots allt så är jag född känslomänniska. Ibland är det en bra egenskap, men just nu känns det bara som pest och pina. Kanske var det en stor sak att göra som jag har gjort. Ta bort hans familj osv från fb. Men jag orkar helt seriöst inte påminnas varje dag. Jag måste ta några steg tillbaka och börja skapa något nytt. Att trampa i tidigare spår och relationer har ju hittills inte hjälpt mig det minsta, så det är bara att backa bandet och börja om.


Sitter och kollar efter fler utbildningar och kurser som jag skulle kunna tänka mig att gå till VT2013. Men vi får se hur det går med det. Känns som att jag måste försöka tänka någorlunda klokt, så att jag inte kastar mig över första bästa onödiga kurs. Så var det ju det där jobbet som jag sökt… den 12:e är sista ansökningsdagen. Sen antar jag att vi får veta huruvida jag får komma på intervju eller inte. Framtiden känns inte riktigt greppbar. Vad är det jag letar efter egentligen? Och när kommer jag att vara färdig med honom?

Attraktion i all ära. Men om det bara är det han ser hos mig, då känns all kontakt rätt överflödig.
Kan inte komma på att jag bad om att nedgraderas till objekt. Mvh//Em

Kommentera inlägget här :